Whiskyprovningen med Bosse Bildoktorn 2013-03-08.

 

Bosse bildoktornVi var alla lite spända på denna kväll med Bosse Bildoktorn, då vi på förhand visste att detta skulle skilja sig från våra tidigare mera strikta provningar med s.k. whiskyexperter. Men Bosse och hans fru Monika gled in som planerat en timma innan och vi kände redan i försnacket med Bosse att detta kommer att bli en annorlunda men mycket underhållande kväll.

Det var också vår första provning i Restaurang Holländaren. En annan typ av lokal som också krävde att föreläsaren pratade högt och tydligt för att fånga sin publik. Detta visste vi att Bosse inte skulle ha några problem med, vilket också stämde.

Bosse körde igång direkt och när han har blåstället på är han Bildoktorn, men likt fantomen går ha också på gatorna som en vanlig man och förutom intresset för att fotografera har han ett nästan livslångt whiskyintresse.

Det började redan vid åtta års ålder när han satt med mor och far framför Hylands Hörna. Föräldrarna drack mycket måttligt men gärna whisky. Även om han i efterhand förstod att det var skitwhisky doftade den förföriskt. Och när åldern var inne blev det dags att på allvar botanisera i detta med whisky.

1975 åkte han och en kompis på den första whiskyresan till Skottland. Packade folkabussen och drog iväg i jakten på jakt efter perfekta whiskyn.

Många har frågat genom åren om bilintresset verkligen harmoniserar med whisky? Bosse menar att det är en korkad fråga då det ju finns fem sitsar i en bil, och således behöver man bara vara chaufför var 4:e dag. Och på kvällen kan ju dessutom chauffören också dricka.

Innan vi drog iväg på Bosses skottlandsresa nämnde han om sina två whiskyböcker han skrivet.

Whiskyresan. (http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9178432677). En bok han sålde under kvällen för 180 kr. Vilket han skämtsamt menade var extremt billigt då det var mer än 35 års irrfärder och enormt med sprit som var grunden i denna bok.

Svenska whiskyresan. (http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9178433622). Denna berättar om Sveriges 20 bästa whiskybarer samt om de 10 destillerierna runtom i Sverige som är igång eller på gång att producera single malt whisky. Han nämnde kort om några av dessa destillerier.

Spirit of Hven (http://www.backafallsbyn.se/). Grundaren Henric Molin är en karismatisk man som tillika är kemiexpert och gärna pratar molekyler. Bosse hade precis nu i veckan testat en ung whisky, men som för sin ålder (3-4 år) var i paritet med en 10 årig Glen Grant. Deras inställning är att all sprit blir bättre om man under produktionen spelar musik, och gärna då klassisk musik.

Norrtelje Brenneri (http://www.norrteljebrenneri.se/). Första whiskyn på gång nu i sommar. En annan specialitet från dem är deras Roslagspunch.

Box Whisky  (http://boxwhisky.se/. Ligger I Ådalen. Bosse hade smakat på en whisky lagrad på småtunnor 5 liter. Ser bra ut.

Som lite kuriosa kan nämnas att i Sverige finns världens bästa ekskog för att tillverka fat för lagring av whisky. 1831 planterade kronan ek på Visingsö. Syftet var att man med dessa skulle producera fartyg till flottan. Men när det var dags att skörda år 1975 tackade man nej. Ekskogen har under alla år skötts pedantiskt och stamkvistats, vilket innebär att ekarna har växt som tallar. Suveränt för svenska whiskytillverkare. (http://www.mackmyra.se/content/press/press/?p=visingso)

Whiskyintresset i Sverige är idag otroligt stort och man talar om Sverige med respekt bland whiskyvärlden. En av förgrundsfigurerna var Kenneth Lindblad som 1992 startade Sveriges första whiskyklubb Beathas Vänner (http://www.baxab.com/Beatha/). I Sverige finns idag flest whiskyklubbar I världen räknat per capita.

Varför gillar vi svenskar rökig whisky? Bosse hade träffat Steffo Törnkvist som hade en teori om detta. Vi har en lång kust. Och bruket att tjära bryggor och båtar har mycket lång historia. Lukten av tjära har alltid givit en positiv förnimmelse och månne är det detta som finns så djupt bevarat i den svenska själen.

Sagt och gjort, nu börjar vi Bosses resa genom Skottland. Som alltid på jakt efter den perfekta whiskyn.

Resan började i Edinburgh. Bosse visade på ett mycket pedagogiskt sätt hur Skottlands karta såg ut genom att använda sin kropp där bältet var gränsen till England. I Edinburgh finns det på vägen till slottet ett trevligt ställe som heter Whisky Herritage Center eller nya namnet som är The Scotch Whisky Experience. (http://www.scotchwhiskyexperience.co.uk/) Där kan man finna all information om whisky eller avnjuta en god middag i restaurangen där de gärna rekommenderar en specifik whisky till varje maträtt.

År 1975, när Bosse gjorde den första resan till Skottland, var detta med single malt väldigt nytt. I Sverige fanns exempelvis endast två single malt att köpa på Systembolaget; Glenfiddich och Glengrant. Och Glenfiddich är fortsatt den som i Skottland producerar mest antal liter per år.

Jämfört med USA och bourbon så är fortfarande skottarna långt efter när det gäller kvantitet. Men jänkarna har ju så bråttom med allt att kvaliteten blir lidande – bilar, whisky och säkerligen också sexlivet. Jim Beam fyra år är rent ut sagt skit, medan såväl sexåringen som åttaåringen är riktiga läckerbitar.

Från Edinburgh är det inte långt till området Speyside och där rekommenderas besök i orterna Elgin eller Dufftown. Speyside är den region i Skottland där hela 70 % all skotsk maltwhisky produceras.

Såväl Glenfiddich som The Balvenie (http://www.thebalvenie.com/) ligger just i den lilla byn Dufftown. En underbar plats med många destillerier inom cykelavstånd. The Balvenie tillhör samma ägare som Glenfiddich - William Grant & Sons.

Innan man går ut på guidad tur i fabriken rekommenderas man att avnjuta deras shortbreads med en kopp te. The Balvenie gör sin whisky enligt det gamla sättet. Man har egna åkrar och därmed sitt egna korn. Tillsammans med Glenfiddich har man egna kopparslagare och tillverkar sina egna fat.

Nu för tiden är det inte så många destillerier som har egen golvmältning, men det har The Balvenie. Dock vänder man inte längre kornen med spade då högst troligt facket skulle protestera och arbetarna kan få s.k. monkey shoulder.

Nu är det dags att smaka på första whiskyn. Temat för kvällen är sherrylagrad whisky.

The Balvenie Doublewood 12 år. 40 % alkohol. Pris 429 kr. (http://www.systembolaget.se/10477)

Den lagras cirka 11 år på amerikanska bourbonfat, för att sedan ligga cirka ett år på sherryfat.

Doft: sherry, honung, apelsin, fruktig
Smak: Söt, honung, vanilj, päron

Bosse tar gärna vatten i sin whisky, men påpekar att detta är väldigt individuellt. Man brukar prata om den s.k. X-faktorn. Genom att bara addera lite vatten till sin whisky kan de öppna sig och släppa ifrån sig både doft och smak som man inte når annars.

Är man i Elgin är ett besök i världens bästa whiskybutik Gordon & McPhail (http://www.gordonandmacphail.com/) ett absolut måste. Förutom att de har ett otroligt sortiment är de sedan 1993 också stolta ägare till ett eget destilleri – Benromach Destillery.
(http://www.benromach.com/benromach.html)

Om man har någon i sällskapet som mot all förmodan tröttnar på att besöka destellerier rekommenderas besök på Johnstons cashmere butik (http://www.johnstonscashmere.com/eu/)

Efter att ha gjort ett kort dyk bland textilier så måste man tillbaka till whiskyn. En kort promenad bort, mitt i ett vanligt bostadsområde, ligger Glen Moray (http://www.glenmoray.com/). Ett litet destilleri där endast åtta personer arbetar. Högsta chefen kan ena dagen vara guide för att nästa dag baka och servera scones.

Från Elgin bär färden vidare genom Speyside till Aberlour (http://www.aberlour.com/). Ett mycket vackert område och likaså destilleriet.  Har man tur kan man här få guiden Dennis, som är erkänt mycket duktig och en riktig stand-up-comedian.

Från Aberlour är det inte långt till Rothes. Här skall man definitivt besöka Glen Grant (http://www.glengrant.com/int/en/) De har en helt fantastisk park som möter en. En man som betytt mycket för detta destilleri är James “The Major” Grant. I början av 1900-talet utmärkte han sig genom att vara den första I Highland regionen som hade en bil samt att Glen Grant var först bland destillerierna att ha elekticitet. Hans uppfinnerikedom syns också I produktionen, då han uppfann “The purifier”, ett extra steg efter kopparpannan. Som enligt honom ger en extra fräsch maltsmak samt renare färg. Som kuriosa kan nämnas att Glen Grant 5-årig är den whisky som dricks mest I Italien. Men enligt Bosse rena änglapisset.

Fortfarande i Speyside men nu i byn Craigellachie och på det underbara hotellet The Craigellachie Hotel (http://www.thecraigellachiehotel.com/). Här fick till slut Bosses fru Monika skåda whiskyljuset. I denna bar med otroliga 780 sorters skottsk single malt whisky beställde Monika en whisky som hon valde efter namnet – en 12 årig Rosebank. Och till slut blev hon också frälst i whiskyns underbara värld.

Från  Craigellachie vidare genom Speyside till Cardhu Distillery
(http://www.discovering-distilleries.com/cardhu/. Här hade Gudrun Schyman trivts som fisken i vattnet då det enbart är kvinnor som styr.

Färden bär vidare till ett av de mest kända destillerierna The Macallan Distillery.  (http://www.themacallan.com/home.aspx) Macallan var det destilleri som var först med sherrylagrad whisky. Bosse var förbi här redan 1975, men då var det inte öppet för turister och all deras whisky gick in i blended whisky. Tyvärr menade Bosse på att de tappat fotfästet, då de inte är öppna mot turister och inte tillåter fotografering. Han jämförde dem med korna på Bregottreklamen. Normalt hade det varit givet att ha med Macallan I en sherry provning som denna, men behandlar man sina gäster på detta sätt så blir det intet. Man leker inte med Bosse Bildoktorn!

Nu ut på landsvägen via den berömda Loch Ness sjön och till Fort William. Nu har vi lämnat Speyside och är i regionen Highlands, till och med Western Highlands. Här finns Storbritanniens högsta berg, Ben Nevis (1344 m ö h). Fantastiska omgivningar där bland annat den kända filmen Braveheart spelades in.

Här skall man självklart besöka Ben Nevis Distillery (http://www.bennevisdistillery.com/). Och provsmakningen går vidare med sort nummer två.

Ben Nevis Single Sherry Cask. 11 år. 46% alkohol. Pris 698 kr.
(http://www.systembolaget.se/86726)

Till skillnad mot The Balvenie Doublewood är denna lagrad hela livet på sherry fat från den spanska sherryn Oloroso. Vi smakar nu på fat nummer 358 och flaska 318 av 350.

Doft: söt, kaffetoner, mörk choklad
Smak: choklad, Marabou, sherry toner, med vatten kommer också lite citron fram.

Förutom god whisky rekommenderas också deras egna shortbreads. När man är på plats ser deras lagerhus trista ut med svarta fläckar. Detta är dock bakterier som älskar ångor från whiskyn som avdunstas. Alltså inget vanligt mögel.

Från Fort William går resan vidare på kusten till den vackra staden Oban. Här frapperas man av en byggnad som är tänkt att vara en kopia av Colloseum I Rom. En märklig rik man väldigt kulturellt intresserad fick en idé att bygga denna. Men när han dog stoppade arvingarna detta direkt. I Oban finner man Oban Distillery (http://www.discovering-distilleries.com/oban/). Här rekommenderar Bosse deras 14 åriga standardwhisky. (http://www.systembolaget.se/467)

På denna plats var det nära att Bildoktorn ekiperade sig med en äkta skotsk kilt med utstyrsel. Men han tyckte 6000 k var för dyrt. Dock visade det sig att när han lämnade affären med diverse kläder hamnade prislappen ändå på motsvarande 6000 kr.

Från Oban söderut på kusten till Campbelltown. Detta var tidigare whiskyns huvudstad med 34 destillerier, och man hade här Skottlands högsta medelinkomst. Men när järnvägen drogs in i landet försvann de ett efter ett och idag finns enbart tre kvar – Springbank, Glengyle och Glen Scotia.

Givetvis skall man här besöka anrika Springbank. Även här sker allt på det gamla sättet. Golvmältning, egna torvmossor är exempel på detta. Detta är det äldsta destilleriet som än idag ägs av grundarsläkten och nu i femte generationen. Man har inte som mål att tjäna pengar, utan vill att så många invånare som möjligt i Campbelltown skall ha nytta av destilleriet och därav att man har så många anställda. Skall man bara besöka ett destilleri i sitt liv så är det enligt Bosse detta man skall besöka!

Springbank Distillery är också unikt eftersom man här producerar tre distinkta typer av whisky i samma anläggning:
Springbank, Longrow samt Hazelburn (http://www.springbankwhisky.com/)

Till skillnad mot USA gör man här whiskyn på det allra krångligaste sättet. En god liknelse skulle vara att ha sex ståendes i en kanot...

Nu är det hög tid att provsmaka whisky nummer tre:

The Maltman Springbank Sherry Cask. 17 år. 50.3% alkohol. Pris 1079 kr.
(http://www.systembolaget.se/30321)

Här avnjöt vi flaska 305 av 321. Destillerad 1995 och buteljerad 2012. Lagrad på olorosofat.

Doft: sherry och kola.
Smak: mörk choklad, kryddig, söt, fruktig

Bosses kommentar var: -Så här skall det vara när det är som jävligast i livet…!!!

Vid en rundtur på destilleriet ser man 100 år gamla remdrivna maskiner. Gediget byggda I gjutjärn och väl underhållna har de under 100 år bara stannat två gånger.

Nu ut på havet till ön Arran. Denna ö ligger i skydd av de stora öarna. Golfströmmen når hit och ger ett fantastiskt klimat. Det enda Bosse riktigt hatade med denna ö var alla påfåglar. Tidigt på morgonen vaknar man garanterat av dessa och deras fruktansvärde läte. Men väl på Arran skall man givetvis besöka Arran Distillery. Ett av Skottlands nyaste destillerier som invigdes 1995. (http://www.arranwhisky.com/)

Ut på havet igen och nu till ön Islay. Här finns hela åtta destillerier. Då vi svenskar älskar vår rök är det heller ingen slump att 50 % av besökarna till denna karga ö kommer just från Sverige. Innan vi landade i kvällens sista whisky blev det ett kort strandhugg på Ardbeg.
(http://www.ardbeg.com/ardbeg/) Ett destilleri känt för sin magiska rökiga whisky och som man inte säljer till blended. När Bosse var på där och provsmakade fick han förklarandes att när man tar en Ardbeg och blundar kan man riktigt höra fiskebåtarna. Bosse gjorde precis så och svarade att han minsann inte hörde några fiskebåtar, varpå repliken kom blixtsnabbt – Då tar du en till!

Nu till det största destilleriet på Islay, nämligen Caol Ila. (http://www.malts.com/index.php/sve_sve/Vaara-whiskies/Caol-Ila)

Och dags att provsmaka en riktig dyrgrip, whisky nummer fyra som följer.


Caol Ila Sherry Hogshead. 19 år. 56.1% alkohol. Pris 1259 kr.
(http://www.systembolaget.se/85246)

Den är tillverkad från ett enda sherry fat. Vi smakade flaska 166 av 225. Destilleringen skedde i mars 1993 och den buteljerades på flaska juni 2012.

Doft: Äpple, tobak.
Smak: Tjära, sötma, cocosnöt.

Signifikant var också den mörka färgen. Om whiskyn inte innehåller sockerkulör är det tiden I fatet, typ av fat och sherrysorten som bestämmer den slutliga kulören.

Efter denna sista provsmakning var det omröstning i lokalen om vilken som skulle koras som kvällens favorit. Glädjande är att alla funnit sin speciella favorit då alla sorter fick röster. Men flest fick nummer fyra Caol Ila tätt följd av Springbanken. Bosse summerade detta med att visdomsordet – Man får ofta det man betalar för också stämde denna kväll.

Kvällens resa genom Skottland var därmed avslutat och de 70 gästerna gav Bosse en rungande applåd. Bosse och Monika dröjde dock kvar en lång stund då det var ett stort intresse att köpa Bosses böcker och givetvis få dem signerad av maestro himself.

Stort tack till alla som medverkade.

 

 

Wadsbo Single Malt Club
www.wadsbosinglemaltclub.com